måndag 4 oktober 2010

Vantar till mig och M

Sonen behövde nya vantar, så jag virkade ett par som matchar hans halsduk. Mönstret kommer från Erika Laurells bok Helt Virkad. Jag fick anpassa lite eftersom mitt garn inte var riktigt lika tjockt. Jag tvinnade också en snodd som jag knöt fast i varje vante för att slippa leta efter vantar som kastats ur vagnen. 

Sonen skrattade lyckligt när jag satte på vantarna och så länge det är kallt får de sitta på. De blev så fina och jag blev så avundsjuk. Jag vill också ha fina virkade vantar. Så jag repade upp ett par vantar i lovvikagarn som jag stickade för flera år sedan och virkade ett par. 


Mönster här är också från Erica Laurells Helt virkad. Av någon anledning räckte inte garnet från de gamla vantarna, så jag fick komplettera med ett ullgarn som legat länge i garnkorgen. Maken tycker inte om blomman, han säger att det är för sött och jag är inte söt, jag är krigarprinsessa. Men på vintern när allt är kallt och trist och mörkt vill krigarprinsessor ha söta accessoarer som gör en glad. Så det så.

4 kommentarer:

  1. Urgulliga vantar! Även en tuff prinsessa behöver ha lite söta saker på sig emellanåt ;-)

    SvaraRadera
  2. Det går åt mer garn till virkknutarna än sticköglorna, så det är egentligen oekonomiskt att virka istället för att sticka :) men, vem har sagt att det är ekonomiskt överhuvudtaget?! Hihi

    SvaraRadera
  3. Och det extra mera garnet i virkknutarna gör att de virkade vantarna blir varmare och skönare!!!

    SvaraRadera